Är du inlåst på jobbet?

Professor Gunnar Aronsson vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, har forskat kring begreppet inlåsning under många år. Ett av forskningsprojekten drevs av Trygghetsrådet TRS - och det är just det som är grunden till TRS försöksverksamhet med samtalsstöd för livs- och karriärplanering.

- Om man har för låg rörlighet i arbetslivet stannar människor kvar på jobb de blir sjuka av, där de vantrivs och producerar mindre än vad de har potential för.

Gunnar Aronsson har myntat begreppet "dubbel inlåsning", som är när man inte trivs i sitt yrke, och heller inte på sin arbetsplats.

År 2008 genomfördes ett forskningsprojekt av TRS i samarbete med Vinnova. Ökad rörlighet för tryggare omställning var namnet på rapporten, där man undersökte om livs- och karriärplaneringssamtal kunde påverka rörlighet på arbetsmarknaden och hur människor som uppfattar sig som inlåsta på sin arbetsplats mår och hanterar sin situation.

Oväntad inledning

Så här sa Gunnar Aronsson om bakgrunden till intresset för inlåsningsproblematiken när resultatet av TRS-projektet presenterades 2009:

- Projektet med inlåsning började lite oväntat: För drygt tio år sedan när vi undersökte hur osäkerheten på arbetsmarknaden påverkade människor, dvs. den ökade mängden korta, osäkra jobb. Vi tänkte då att det måste ha stor betydelse om man var i sitt önskade yrke och på sin önskade arbetsplats och ställde frågor om detta. Vi hade fast anställda som en kontrollgrupp till de tidsbegränsat anställda.

Det visade sig att delar av kontrollgruppen nästan var intressantare än undersökningsgruppen. De personer i kontrollgruppen som upplevde att de var i fel yrke och på fel arbetsplats hade mer av ohälsa än någon annan grupp, upplevde mindre av lärande, sämre stöd från chef med flera negativa aspekter. De var inne i någon sorts onda cirklar verkade det - så myntades begreppet dubbel inlåsning.

- I slumpmässiga urval ur den yrkesarbetande befolkningen är det ungefär 20 procent som kan kallas dubbelt inlåsta, vilket innebär 800 000 personer. Lägger man på dem som är enkelt inlåsta, det vill säga på oönskat arbete eller oönskad arbetsplats, blir det över 1,1 miljoner personer. Ur den gruppen rekryteras antagligen många till långa sjukskrivingar."

De som upplever sig mest inlåsta är åldersgruppen mellan 35 och 50 år. De är mitt i livet, tycker att de har fastnat och inte kan ta sig därifrån. De som upplever sig inlåsta deltar i mindre utsträckning i beslut, tycker inte att de lär något nytt och är tysta på sina arbetsplatser.

Dynamik och trygghet

Vid ett informationsseminarium där Trygghetsrådet TR presenterade försöksverksamheten med livs- och karriärsamtal till arbetstagare som uppfattar sig som inlåsta medverkade Gunnar Aronsson för att ge en bakgrund till försöket.

- Man kan säga att vi har ökat omställningstryggheten, utan att minska anställningstryggheten, sa TRS vd Helene Bergstedt.

- Dynamik och trygghet är egentligen en evig fråga, vi kan hitta referenser i bibeln, hos Luther, Calvin, ja överallt egentligen, menade Gunnar Aronsson.

- Jag tycker att vi står inför ett skifte nu. Vi går från trygghet i anställningen hos en arbetsgivare till trygghet i omställningen till en ny arbetsgivare.

Det är inte längre lika vanligt att man arbetar hela livet på en arbetsplats. Om man är på en arbetsplats, till exempel arbetar som bussförare, och på grund av någon sjukdom inte kan arbeta med just det yrket längre, är det nuförtiden inte säkert att det finns alternativa sysselsättningar att erbjuda på just den arbetsplatsen. Sidouppgifter som underhåll, verkstad, administration etc upphandlas från andra företag och finns inte alls i samma utsträckning som de fanns förr.

Långsamma processer

Gunnar Aronsson tycker att det är roligt när ett forskningsprojekt leder till en försöksverksamhet som den här.

- Det är inte så ofta det händer. Men man måste vara medveten om att det är långsamma processer. Att göra stora omställningar i sitt liv kan vara svårt även om man vill förändra. Jag tror att det kommer få effekter på sikt. Men det är inte lätt att bryta upp från ett socialt tryggt sammanhang, det tar mer tid än man tror.

- Arbetsgivarna är också skraja. De är rädda för att fel personer ska sluta, sådana de vill ha kvar. Men när arbetsgivarna förstår att de kommer att försvinna ändå, kan man prata om det på ett annat sätt, få upp det till diskussion. Då kan man göra någonting åt situationen.

Skriv ut